jueves, 28 de mayo de 2015

REPORTAGE MEXICO 2015 [1]: Mexiko i händerna på korrumperade politiker och karteller. Av Dick och Miriam Emanuelsson

Mexiko är i dag ett militariserat samhälle där knarkkartellerna, politikerna och företag bildar ett mönster men där USA har det avgörande ordet.




REPORTAGE MEXICO 2015 [1]

Mexiko i händerna på korrumperade politiker och karteller


Latinamerikareportrarna Dick och Miriam Emanuelsson tar oss till Mexiko. I en serie reportage från aztekernas vagga talar de med människor som förlorat anhöriga i ett smutsigt krig mellan staten-kartellerna och folket eller hur 80.000 lantarbetare med sina familjer kräver 200 pesos (100 kr) i minimilön per dag. Den 7 juni är det mellanval. Men är det ett verkligt demokratiskt val, är frågan vi ställer oss?



El Capo slår till

Den mexikanske cowboyen “Pedro” red fridfullt fram på en av stigarna i en av byarna i den lilla kommunen Villa Purificacion i delstaten Jalisco. Vid halvsjutiden samma morgon hade en karavan på tio pickupfordon passerat på en av de små interregionala vägarna. Karavanen undvek de större huvudvägarna där arméns specialstyrkor hade upprättat sina vägspärrar. Orsaken var inte svår att förstå, för när “Pedro”, tittade upp under brätten på sin Stetsonhatt blev han åskådare till hur ett av fordonen förfogade över vad som såg ut som en smärre kanon. Männen i de övriga bilarna var beväpnade till tänderna med kulsprutegevär och bazookas. Plötsligt dök helikoptrarna upp. I nästa ögonblick såg Pedro ett eldklot på himlen. En bråkdels sekund senare kom detonationen och “rata-tata-tata-tata” från kulsprutorna.

Samtidigt som vi anlände till “Självständighetsängeln”, platsen för 1-majfirandet i Mexico City, slog Jaliscokartellen till, skoningslöst och med en våldsam kraft. Den franskbyggda militärhelikoptern Couger 1009 störtade till marken när den träffades av kulorna. Sex elitsoldater från det hemligaste av de mexikanska specialstyrkorna, utsedda av överbefälhavaren och presidenten, förlorade livet när apparaten slog i marken och förvandlades till förbränt skrot.

Vid begravningen offentliggjordes aldrig namnen på förolyckade. År 2009, då marinens elitstyrkor triumferande hade visat upp en dödad Zetasledares kropp, med byxorna nerdragna på ett förödmjukande sätt och en bunt sedlar över bröstet, dröjde det inte många dagar innan kartellen hämnades. Melquisedec Cordova, en av marinens elitsoldater, hade också dödats i striderna mot kartelledaren Arturo Leyva. Zetaskartellens ´pistoleros´ anlände till hemmet till den döde militärens hem och mördade hans mor, två syskon och en fabror.

Katellen Den Nya Generationen i Jalisco slår till 1 maj 2015.


På ett 50-tal platser i Jalisco upprättade kartellen samtidigt vägspärrar halv 10 på 1 maj. Lastbilar eller större bussar stoppades och antändes. Bensinstationer gick samma väg och från luften kunde det makabra skådespelet av rök beskådas av skakade generaler. Deras “Operación Calisco”, förvandlades till ett praktfullt fiasko när Kartellen den Nya Generationen i Jalisco (CJNG) i stället kontraattackerade staten.

En vecka senare, den 7 maj, kunde invånarna i staden Autlán vid stillahavskusten läsa banderollen som hade hängts upp i staden: “Budskapet i denna banderoll är riktad till ´Los Guachos´ (militär, reds anm.). Vi ger er en månad för att lämna Autlán. I annat fall skjuter vi er en efter en när vi ser er på gatorna”. Hotet undertecknades av ledare från Jaliscokartellen.

Av den franskbyggda Cougerhelikoptern för 20 miljoner dollar blev det bara aska..


När vi senast gjorde reportage senast i Mexiko, i juli 2006, svor Felipe Calderon presidentämbetet. PAN-partiets och USA:s kandidat hade nått posten efter ett flagrant valfusk. Calderon deklarerade krig mot den växande organiserade brottsligheten. USA ställde upp med alla slags militära och teknologiska resurser, naturligtvis med bra betalning som de mexikanska skattebetalarna fick stå för. Men den “militära lösningen” har kostat mexikanerna tusentals offer under Calderons sex år vid makten och till och med Vicente Fox konstaterade att “kriget” inte är någon lösning på problemen. Av världens tio mest våldsamma städer blev fyra mexikanska; Ciudad Juarez, Chihuahua, Mazatlán och Culiacán, under Calderons styre.

Under tre år i följd utsågs Ciudad Juarez till den föga hedersamma 1:a-platsen som den farligaste staden i världen. År 2011 begicks det 229 mord per 100.000 invånare i den stad som gränsar till USA. Det kan jämföras med Kandahar i Afghanistan med 169 mord. Eller Europa med sina 3,5 och Sverige som registrerar 1,2 mord per 100.000 invånare.


Colombianiseringen av Mexiko accelererar.


Under Felipe Calderons mandatperiod begravdes 15.000 centralamerikanska immigranter som på sin farliga väg till USA-gränsen hade fallit offer för karteller som Los Zetas. Massakrerna är otaliga och i dessa deltar också poliser och militärer. Som i fallet med Tamaulipas där ett 80-tal centralamerikaner styckades. Ben, armar och huvud blandades för att försvåra identifieringen av kropparna. Människorättsorganisationerna beskriver massakrerna som brott mot mänskligheten och de är inte preskriberbara.

Det är något av ödets ironi att när USA eller Colombia träder in på arenan som militära eller polisiära rådgivare och säljer hela paket i “Kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorister”, förvärras problemen dramatiskt. Hela Mesoamerika (Mexiko och Centralamerika) är illustrerande exempel på det.

År 2011 konstaterade Washington Post att mellan 2006-2011 hade odlingarna av marijuana och vallmo (för framställning av heroin) i Mexiko nått historiska nivåer. USA:s påstådda krig mot narkotikan utanför sina gränser tar heller inte hänsyn till drogproblemen där drogerna produceras eller går i transit. I Mexiko fördubblades drogkonsumtionen 2005-2011, enligt den förre hälsovårdsministern Jose Angel Cordova. Mexiko förvandlades också till en storproducent av amfetamin. Sinaloakartellen växte fram som en multinationell gigant med förgreningar på fem kontinenter.

När frihandelsavtal som Cafta ödelägger den mexikanska landsbygden, återstår det inte något annat alternativ än att odla vallmo eller marijuana, som idag tar över allt mer av jorden i Mexiko.


Den konservative Felipe Calderons efterträdare på presidentposten, Enrique Peña Nieto (PRI), svor vid presidentutnämningen 2012 att fortsätta den “hårda linjens väg mot den organiserade brottsligheten”. Som säkerhetspolitisk rådgivare bjöd han in den skandalomsusade Oscar Naranjo, Colombias polischef 2007-2012. Det orsakade enorm kritik. Naranjo var 1 mars 2008 polischef och delaktig i bombningen av ett läger för FARC-gerillan, 1700 meter in på ecuadorianskt territorium, där fyra mexikanska studenter dödades.

Om brotten mot de mänskliga rättigheterna var förskräckliga under Calderons styre, har situationen förvärrats under Enrique Peña Nieto. Under Calderons sex år försvann 25.000 människor. I dag försvinner varje dag i Mexiko 13 människor. Fyrtio procent av dessa är mellan 15-29 år. Och det är officiella siffror från både Calderon som Nieto vilket borgar för att antalet försvunna är avsevärt högre. I ett kommande reportage kommer vi att rapportera från den rurala lärarhögskolan Ayotzinapa, i delstaten Guerrero. Den 26 september sköts tre studenter ihjäl, ett 30-tal skottskadades och 43 lärarstudenter “försvann” i händerna på den kommunala polisen i staden Iguala, granne till Ayotzinapa. Försvinnandena inte bara skakade om Mexiko utan väckte en befolkning som i miljoner gick ut på gator och krävde och kräver; “De var vid liv när de försvann, och i livet kräver vi dem tillbaka”!


1 Maj: mot krisen, terrorn och hungern

I tiotusentals demonstrerar arbetare, bönder, studenter, offentlighetsanställda eller vanliga husmödrar. Banderollerna slår mot krisen, dyrtiden och terrorn i Mexiko. Det är 1 maj och solen värmer behagligt på Paseo Reforma i centrala Mexiko City. Demonstrationerna går mot det jättelika torget Zocalo. I spetsen går föräldrarna till de 43 förvunna från Ayotzinapa. Ett tjockt rep fungerar som en säkerhetsring. De flesta av språkrören för föräldrarna är mordhotade.

På Zocalatorget träffar vi den sedan åtta år pensionerade elektrikern Jorge de la Cruz. I 30 år arbetade han på det statliga elbolaget “Luz y Fuerza”, ljus och kraft och var en ledande medlem i det stridbara elfacket SME. Den 18 oktober 2009 slog Felipe Calderon till och ställde 40.000 anställda på gatan. Bolagets alla installationer militariserade och ockuperades av krigsutrustade militärer.

Motivet var att sälja ut och privatisera det räntabla och effektiva statliga bolaget. Sammanlagt svältes 28.000 arbetare ut från bolaget för att skriva under den “frivilliga” uppsägningen i utbyte mot en blygsam avgångssumma.

– SME har gått i spetsen för att skapa en bred och stark organisation för de pensionerade i Mexiko i vilken jag tillhör ledningen. Det är nödvändigt med en stark organisation för regeringen står i begrepp att ta ifrån oss ytterligare sociala och ekonomiska rättigheter som vi stridit för under många år, säger la Cruz, samtidigt som tusentals arbetare strömmar in på Zocalatorget.

Jorge de la Cruz, på Zucalatorget.


I 22 av de 32 delstaterna i Mexiko existerar det en pensionärsorganisation. Jorge de la Cruz medger att splittringen mellan pensionärsorganisationerna har sin bakgrund i lojaliteten till de korporativa landsorganisationerna som STM, som är uppbunden till PRI-regeringen.

Hur är den ekonomiska situationen för en arbetare som gått i pension?

– Det är en beklaglig situation. En genomsnittspensionär får mellan 2500-3000 pesos per månad (ca 1400 kronor). Det är en omöjlig pension att leva på. Regeringen hävdar att pensionärer inte har stora utgifter, att hans fru eller barn försörjer honom. Men det är lögn.

Regeringen Peña Nieto har lagt fram förslag om en allmän pension för alla som knappt uppgår till 500 pesos (280 kr) per månad. La Cruz blir blek av ursinne när han kommenterar förslaget.

– Det är ett barbariskt brott som de är på väg att genomföra med de pensionerade. Bara de pensionärer som har arbetat under ett kollektivavtal har bättre förmåner. Därför måste vi ta strid mot de andra kontrareformerna som regeringen vill genomföra. Målsättningen är att slå sönder de resterande kollektivavtalen för att de kommande pensionärerna ska dömas till en ålderdom i misär och mänsklig förnedring. På det ska du lägga till de sjukdomar som ålderdomen medför och som förvärras om du inte har råd med mat och läkemedel.

Jorge de la Cruz understryker att Mexikos folk och i synnerhet arbetarklassen måste organisera sig i den nya landsorganisationen. Decennier av korrumperad fackföreningsbyråkrati som många gånger har färgats i blod måste ersättas.

– Mer än 80 fackförbund har anslutit sig till den nya landsorganisationen i landet. Det blåser revolutionära vindar i Mexiko, säger elektrikern och knyter sin näve för att understryka beslutsamheten i den fortsatta kampen för arbetarklassens och pensionärernas rättigheter.

Medlemmar från den nya landsorganisationen på Zucalatorget, 1 maj.


Mellanvalet och Vänstern


Det pågår en valrörelse i Mexiko som avslutas den 3 juni. Den 7 juni går mexikanerna till urnorna för att lägga sin röst. Femhundra ledamöter i deputeradekammaren ska utses i likhet med nio delstatsguvernörer. 641 ledamöter i delstatsparlamenten och 993 borgmästare i 16 av de 32 delstaterna ska också väljas. Men de två fenomen som vi stöter på är apati och total brist på folkligt engagemang, valrörelsen syns inte på gator och torg.

– Enligt de egna prognosinstituten kommer valdeltagandet att uppgå till bara 45 procent. Från delstaten Guerrero går det också ut en uppmaning om att bojkotta valet. Det är den nationella samordningen “Asamblea Popular” (ANP) som samlar över 75 olika rörelser och organisationer. ANP menar, att så länge de 43 lärarstudenterna är försvunna så existerar det heller inga förutsättningar för att genomföra ett val.

Det säger Ruben Diaz från den Demokratiska Folkliga Vänstern (Izquierda Popular Democratica, IPD) när vi träffar honom på partikansliet i Mexiko City.



Ruben och hans bror Italo och David Cabañas, är tre före detta politiska fångar som tillbringade åtta år i mexikanska fängelser (1990-1998). David Cabañas tillhörde el Partido de los Pobres, de fattigas parti, och hans bror var den legendariske gerillaledaren Lucio Cabañas som avrättades av armén 1974.

De tre är skeptiska till den mexikanska demokratin som de menar är en chimär. En nationell bred rörelse som uppmanar till valbojkott och att president Peña Nieto måste avgå, är lika skeptisk och har vunnit stor sympati.

– Det som förenar de sociala folkliga rörelserna i dag är kravet på en ny författning. Det är ett arbete som pågått de senaste tre åren och som har förenat både dessa rörelser som den mexikanska vänstern. I den kampanjen inryms också zapatisterna (EZLN), flera framträdande biskopar och katolska präster som Raul Vera respektive Alejandro Solalinde. Målet är att utarbeta en politisk plattform som skiljer sig diametralt mot nuvarande valkampanjer, tillägger Ruben Diaz.

David Cabañas, Elsa-Maria Hernandez, Ruben och hans bror Italo.


I brist på medlemskader förläggs allt mer av valkampanjen från gatan till TV och radio. Det otroligt tråkiga och schablonmässiga budskapet är i dag det detsamma i hela Latinamerika; “Rösta på oss för Förändring”, som, när partiet eller personen kommer i maktställning, cementerar politiken så allt förblir vid det gamla, menar Italo Diaz:

– De skänker matkassar, ja till och med biobiljetter till de fattiga “om du röstar på oss”. Allt är ´business´. Det gemensamma med den överväldigande majoriteten av kandidaterna är deras förbindelser med maffian. Några har kontakter med knarkkartellerna och andra med lönnmördarna och de bekämpar varandra. Men den stora massan är bara åskådare i dag.

Ett exempel på det politiska våldet är den lilla staden Chilapa i delstaten Guerrero. Vi anlände den 6 maj till grannstaden Tixla, bara 15 minuter från Chilapa, men alla vi talade med avrådde oss från att göra reportage i Chilapa. Mellan den 7-13 maj kidnappades 16 personer av en av de två dödsskvadronerna med de infantila namnen Los Ardillos y Los Rojos, Jordekorrarna respektive De Röda.

På morgonen 1 maj mördades Fabian Quiroz med 13 skott på nära håll. Quiroz var PRI:s kandidat till ordförandeposten i Chilapas kommunfullmäktige i valet den 7 juni. En av de två dödsskvadronerna ansåg att han gick den andra sidans ärenden eller så förkastade Quiroz maffians förslag på “samarbete”.

En typisk uppgörelse mellan karteller: Tre Zetamedlemmar som gripits och halshuggits av CJNG-kartellen.


PRD, som en gång var ett vänsterparti, är lika skamfilat och anklagat för samarbete med maffian. I staden Petaquillas, också den i Guerrero, organiserade sig invånarna i sin egen “Allmänna Polis” och konfronterade “Los Ardillos” med pistoler och machetes. Detta banditgäng leds av bröderna till delstatskongressens ordförande Bernardo Ortega Jimenez, en högt uppsatt medlem i PRD som har partirelationer med svenska vänsterpartiet.

– De politiska partierna har degenererats och korrumperats till den grad att de har förlorat all trovärdighet inför den allmänna opinionen. Denna politiska klass har förvandlats till fånge av sina egna demoner. För när politiken handlar om att skänka en matkasse eller en cementsäck i utbyte mot rösten, söker partierna med ljus och lykta efter kandidater eller sponsorer med pengar. Och det spelar ingen roll om pengarna kommer från knarkkartellerna, säger Italo Diaz.

– Detta har skapat en ny situation och ett antal fenomen som vi inte har upplevt tidigare. Hittills har 18 kandidater mördats. I dag (15 maj) mördades en kandidat från Morenapartiet.


Detta parti leds av socialdemokraten Manuel Lopez Obrador, flera gånger presidentkandidat och som i vann valet i valurnorna 2006 mot Felipe Calderon men “förlorade” i röstsammanräkningen, som latinamerikanen säger för att beskriva valfusket. Obrador tillhörde PRD men lämnade partiet som han anklagar just för maffiakontakter.

– Rösta inte på PRI, PAN och PRD för de godkände lagarna inom arbetsmarknad, utbildning, skatter och energi. Det är bara Morena som INTE står i tjänst hos maktens maffia, sa Obrador på ett möte hos lärarna i staden Tamazunchale.

Manuel Lopez Obrador.


Vi reser till delstaterna Guerrero och Oaxaca där lärarna sedan månader befinner sig i partiell strejk och som har ockuperat de centrala torgen i delstatshuvudstäderna. I Chilpancingo, huvudstad i Guerrero, har delstatsguvernörens palats stängts efter att rasande lärare och befolkning kräver att myndigheterna ställs som ansvariga för försvinnandena av de 43. “MÖRDARE”, står det med stora bokstäver på husfasaderna. Guvernören Angel Aguirre Murillo, från PRD, kastade in handduken den 12 februari i år. Han var som guvernör ytterst ansvarig för försvinnandena av de 43 lärarstudenterna. President Peña Nieto utsåg en interrimsguvernör som inte ens har kunnat installera sig i guvernörspalatset i Chilpancingo på grund av de rasande folkmassorna.

Margarita Nava
Margarita Nava är språkrör för lärarnas ockupation av centrala Chilpancingo. Aktionen handlar inte bara om att få vetskap om sina 43 försvunna kommande arbetskamrater utan även att den kommande utbildningsreformen stoppas. Den handlar om att kommunalisera för att reducera hela lärarkåren i Mexiko. Men den välorganiserade lärarkåren är ingen enkel match för nyliberalerna, menar Margarita.

– Föräldrar kommer att tvingas ta över kostnader för el, vatten, städning och så vidare.

Och valet den 7 juni? frågar vi. Svaret är kategoriskt:

– Kandidaterna är bara intresserade av valet, det bryr sig inte om konsekvenserna av hur de arbetarfientliga lagarna slår mot folket. Vi anser inte att det existerar möjligheter att genomföra valet i Guerrero för 43 av våra kamrater är försvunna. Därför blir det inga val i Guerrero. Som du ser, här finns inga valplakat eller affischer. De ryker omedelbart om något parti sätter upp dem. Vi “städar” upp staden efter dem som i alla tider har lovat men aldrig uppfyllt sina löften!

Delstatens guvernörspalats har tagits över sedan fyra månader av lärare och civilbefolkning.


Partierna:

  • PRI, Institutionella revolutionära partiet, (Partido Revolucionario Institucional). Ursprungligen ett socialdemokratiskt statsbärande parti bildat 1929. Växte ut som en del av den statsapparat det styrde fram till år 2000. Korruptionens parti.
  • PRD, den Demokratiska revolutionens parti (El Partido de la Revolución Democrática). Bildades 1989 som en sammanslutning av flera olika vänsterkrafter med historiska personligheter från vänstern. Här finns även en vänsterfalang från PRI, en annan av delar från det mexikanska kommunistpartiet (PCM) och en del av de gerillaorganisationer som accepterade villkoren för amnestin 1977. I dag är PRD betraktat som ett parti som inte skiljer sig i princip från övriga partier, en viktig valvänster som kongressens tredje största parti som betonar “demokratisk socialism” i likhet med socialdemokratin. Har partirelationer med svenska vänsterpartiet.
  • PAN, Nationella Aktionspartiet (El Partido Acción Nacional), är det historiska högerpartiet, bildat 1939. Är det andra största parlamentariska partiet. Antikommunistiskt som tillhör högerns international (Centrist Democrat International) i sällskap med spanska Partido Popular och svenska (m).
  • PT, Arbetets Parti (Partido del Trabajo) är ett mer uttalat vänsterparti som till skillnad mot PRD inte döljer sina partirelationer med Kuba eller Venezuela. Har inbjudit FARC-gerillan till sina internationella evenemang. Har partirelationer med svenska (v) och är fjärde största parlamentariska parti.
  • Morena, Rörelsen för nationell regenerering (Movimiento Regeneración Nacional), ett socialdemokratiskt parti som bildades som en politisk rörelse 2011 men som 2014 ombildades till ett politiskt parti. Leds av Manuel Lopez Obrador, f.d. ledande medlem och presidentkandidat för PRD. Morenas slogan i valet den 7 juni är “Vårt främsta mål är att skapa en fritt, rättvist, solidariskt, demokratiskt och kamratligt samhälle”.
Dick & Miriam Emanuelsson






No hay comentarios.:

Publicar un comentario

Nota: sólo los miembros de este blog pueden publicar comentarios.