miércoles, 22 de octubre de 2014

México: “El asesinato y las despariciones de estos compañeros es algo lo que tomamos como lo nuestra que nos pueda pasar”

Héctor Maravillo, joven dirigente comunista hace un llamamiento de solidariad y acciones para la apareción de los 43 normalistas y justicia a las víctimas de la masacre en el municipio de Iguala en el estado de Guerrero el 26 de septiembre.




MEXICO D.C. / TEGUCIGALPA / 2014-10-22 / Entrevista (AUDIO, 29 min.) con Héctor Maravillo, dirigente de la Federación de Jóvenes Comunistas de Mexico (FJC) sobre las desapareciones de 43 normalistas de Ayotzinapa en el estado de Guerrero.

El joven dirigente llama a la máxima solidaridad y movilización para encontrar con vida los 43 normalistas desaparecidos desde el 26 de septiembre.

https://app.box.com/s/9p80etioduyli3nujv67





sábado, 11 de octubre de 2014

México: Sigue el drama de los 43 normalistas desaparecidos. Entrevista audio








Por Dick Emanuelsson

Entrevista (30 min.) exclusiva a Roman Hernandez, coordinador de comunicaión del Centro de Derechos Humanos de la Montaña de Tlachinollan:







Ayotzinapa, la cantera de los profesores rebeldes de México
Los estudiantes de magisterio de Guerrero, como las víctimas de Iguala, tienen una tradición contestataria y de lucha social en un Estado pobre y campesino
 
Por Juan Diego Quesada, Ayotzinapa, El País

Los estudiantes que pretenden ingresar en la escuela de magisterio de Ayotzinapa tienen que aprobar un examen y someterse a una evaluación económica familiar. En el expediente de acceso del alumno Bernardo Flores, hijo de un campesino, constaron dos propiedades: una casa de adobe con techo de lámina y una yegua vieja. El chico cumplió el requisito de pobreza y las ganas de ser profesor en una de las comunidades rurales desperdigadas por las montañas lo convirtieron en un alumno ejemplar. El Cochi, como le apodan, está desaparecido junto a otros 42 estudiantes desde que hace 12 días fueran secuestrados por la policía municipal de Iguala, un cuerpo controlado por el crimen organizado mexicano.



La escuela de Ayotzinapa se encuentra a un lado de una carretera secundaria, a tres horas de la Ciudad de México. Los estudiantes, provenientes en su mayoría de familias que cultivan maíz y frijol, estudian y duermen en habitaciones compartidas. Las decisiones de régimen interno se toman en asambleas donde se vota a mano alzada y predomina el lenguaje revolucionario. En los murales de los pasillos se reivindica la lucha obrera y campesina. “Cuna de la conciencia social”, reza un cartel en la entrada. La situación de pobreza, violencia y corrupción política del Estado de Guerrero, en el suroeste de México, es el caldo de cultivo ideal para crear generaciones de jóvenes muy ideologizados que rechazan el sistema.

El viernes 26 de septiembre, unos 100 normalistas [estudiantes de magisterio] de primer y segundo año partieron en dos autobuses rumbo a Iguala, a poco más de 100 kilómetros en carretera. Los estudiantes tienen por costumbre apropiarse de autobuses y conductores para que estos los trasladen a su antojo. “Tenemos la potestad de poner esos vehículos al servicio del pueblo”, dice un integrante del comité dirigente de la escuela. Ese día fueron a la estación de Iguala para hacerse con tres autobuses más y en cuanto enfilaron la carretera que debía sacarlos de la ciudad fueron interceptados por la policía municipal. Los estudiantes del camión que iba a la cabeza bajaron para pedirles a los agentes que despejaran el camino y los dejaran ir en paz. “Entre varios intentamos mover el coche de policía que plantaron allí y fue cuando nos chingaron”, relata uno de los estudiantes presentes. Los agentes abrieron fuego en ese momento matando a dos e hiriendo en la cabeza a un tercero. Más de 40 fueron detenidos —como el caso de El Cochi— y otros tantos lograron huir por los cerros. La purga no había hecho más que empezar.

“Cuna de la conciencia social”, reza un cartel en la entrada

Un chico rapado, señal de que es de primer año, fue testigo del primer balazo a sangre fría de los policías: “Le dispararon a un compañero a muy poca distancia. La bala le entró por la mandíbula. Se le hinchó toda la cara. Estaba irreconocible. Siguieron soltando cartucho y tuvimos que huir como pudimos. Nos rodeaban con camionetas, policías y también vi gente de civil”. Parte de la noche la pasó oculto en la casa de una mujer que le dio cobijo y, al alba, se presentó con otros compañeros en comisaría para reclamar a los que se habían llevado. “Cállate, cabrón. No estés de preguntón”, le soltó un agente cuando insistió. José, como ha pedido que se le llame, fue después al servicio médico forense para reconocer a uno de los fallecidos. El cadáver del alumno estaba sin cara: le habían arrancado la piel con un cúter y le habían sacado los ojos.



El domingo por la tarde, los familiares de los desaparecidos, hombres en alpargatas y mujeres con niños en el regazo, decidieron en una asamblea movilizarse ante “la pasividad de los políticos”. “Tienen que devolverlos vivos”, conviene uno. “La culpa es del gobernador de Guerrero”, añade otro. “Hay que dar un golpe de Estado”, agrega un tercero. Están convencidos de que los 28 cadáveres encontrados en un cerro de Iguala por las autoridades —tras la confesión de un policía— no son los de sus hijos. Unos antropólogos argentinos trabajan en la identificación de los cuerpos junto a los forenses mexicanos.

El historial de lucha de los alumnos de Ayotzinapa es extenso. En diciembre de 2011 fueron asesinados dos alumnos que protestaban en una carretera. Dos inmensos retratos de sus caras —mártires de la lucha social— ocupan una de las fachadas principales de la escuela. Esta escuela ha sido a veces un semillero de guerrilleros, fiel a la tradición regional de levantarse en armas. Unos metros más allá de los retratos, un altar con un Cristo y un San Judas Tadeo vela por los desaparecidos.

El padre de El Cochi, al enterarse de que había desaparecido su hijo, dejó a un lado la azada y viajó desde su comunidad cinco horas hasta llegar a la escuela. En un informe de la fiscalía consta que el carné electoral del estudiante fue encontrado manchado de sangre en el suelo de uno de los autobuses tiroteado. Nadie se lo ha devuelto y nadie parece saber dónde está esa prueba. El agricultor dice tener el presentimiento de que su hijo está vivo. Se lo imagina pasando hambre y miedo en un cuartucho donde los secuestradores lo tienen escondido. Pero vivo al fin y al cabo. Quiere corroborarlo con los demás: “¿Usted también cree que está bien?”

Massakern och försvinnandet av fyrtiotre studenter skakar Mexiko


“Levande fördes de bort, levande vill vi ha dem tillbaka”, kräver hela Mexikos folk i dag.

Massakern och försvinnandet av femtio studenter skakar Mexiko

Av Dick Emanuelsson

Intervju (audio 30 min.) med Roman Hernandez, språkrör för Människorättscentret i la Montaña de Tlachinollan:




TEGUCIGALPA / 2014-10-10 / Den 26 september stoppade mexikansk polis i staden Iguala tre bussar med cirka 100 studenter. Sex av dessa sköts ihjäl och 43 studenter är sedan denna blodiga fredag försvunna. Mexiko är skakat.
Studenterna reste med bussar från lärarhögskolan i staden Ayotzinapa i den fattiga delstaten Guerrero till Iguala. När de skulle återvända från Iguala stoppades de av den kommunala polisen som hade placerat en av sina bilar mitt i vägen. En av studentledarna och uppmanade polisen att flytta på fordonet. “Vi var flera som försökte flytta på polisbilen och det var då som de attackerade oss”, sa en av de överlevande studenterna till pressen.
Poliserna öppnade eld och dödade först två medan en tredje student skottskadades i huvudet. Ett 40-tal greps och ett stort antal flydde från platsen. Sammanlagt dödades sex personer.
– De sköt en kamrat på mycket nära håll och kulan gick rakt in i ansiktet som blev helt oigenkännligt. De (poliserna) fortsatte att avlossa sina magasin och vi flydde för livet samtidigt som vi omringades av poliser och beväpnade civila som anlände i större polisbilar (van).

Studenterna på den rurala lärarhögskolan i staden Ayotzinapa kommer från mycket fattiga förhållanden. De är väl organiserade och har vid flera tillfällen attackerats av de uniformerade. De inser att för att skapa ett nytt demokratiskt Mexiko handlar det om att byta det ekonomiska systemet, bekämpa kapitalismen och slåss för socialism. Därmed utmanar de också den politiska och ekonomiska makten i landet.


Demonstrationera äger rum över hela Mexiko, Latinamerika men även i Europa och USA har demonstrationer förekommit.

“Ögonen var borta”

Vittnet berättar att han tillbringade natten hos en kvinna som gav honom ett gömställe för att undvika att dödas av polisen. På morgonen sammanstrålade han med de överlevande kamraterna på polisstationen för att kräva frigivning av de gripna kamraterna.
– Håll käften, din nyfikne djävel! skrek poliskommissarien.
Studenterna gick till rättsläkarstationen för att identifiera en av de skjutna kamraterna. Huden på ansiktet på liket av studenten hade flåtts av med kniv och ögonen var borta.
Den makabra berättelsen gjordes till spanska dagstidningen El Pais´ reporter i Mexiko och illustrerar grymheten med vilken den mexikanska ordningsmakten agerar.


Grymheten i den statliga terrorismens våld är obeskrivbar.

Fyra massgravar

När detta skrivs har det gått två veckor sedan försvinnandet av de gripna studenterna. Tjugotvå poliser och fyra civila har gripits. Fyra massgravar i Igualas utkanter har påträffats. Argentinska rättsläkare och antropologer, experter på temat försvunna från militärdiktaturen och ADN, har anlänt till Mexiko. En av massgravarna innehåller 28 kroppar. BBC:s reporter i Mexiko, Juan Carlos Pérez Salazar, besökte platsen och säger att studenterna med all säkerhet fördes till sin grav levande och avrättades på platsen. Kropparna brändes sedan med hjälp av diesel.
Flamman ringde upp Roman Hernandez, koordinatör för den lokala människorättsorganisationen i Tlachinollan, en grannstad bara några mil från den rurala lärarhögskolan i Ayotzinapa där de mycket fattiga studenterna inte bara studerar utan även är inkvarterade under veckorna.
– Händelserna den 26 september utgör ett oerhört brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är utomrättsliga avrättningar och försvinnanden. Det finns många vittnen till hur de 43 studenterna fördes bort av den kommunala polisen. Men de 43 registrerades inte i någon av polisstationerna i Iguala.

En av de fyra massgravarna som har påträffats.

“Fun in Acapulco”?

Delstaten Guerrero har ett blodigt register. Den 28 juni 1996 sköt en polispatrull ihjäl 17 bönder som var på väg mot ett politiskt möte i samhället Atoyac de Álvarez på stillahavskusten. “Massakern i Agua Blanca” blev upprinnelsen till bildandet av gerillarörelsen EPR, El Ejército Popular Revolucionario (Den Revolutionära Folkarmén). Den politisk-militära organisationen opererar framför allt i delstaterna Guerrero, Oaxaca och Chiapas, men återfinns i ett dussintal andra delstater i Mexiko.
Guerrero är en av Mexikos fattigaste delstater trots att här spelade Elvis Presley 1963 in den omtalade filmen “Fun in Acapulco”, vilket naturligtvis visade upp en helt overklig bild av Guerrero.
För Guerrero är historien om kamp om jorden, som Pancho Villa och Emiliano Zapata gav sina liv för i den mexikanska revolutionen 1910-1911. Guerreros indianbefolkning och bönder överlever i en daglig kamp för brödfödan som i huvudsak består av majs, chilepeppar, bönor och salt. Av de totalt 19 kommunerna i Guerrero betraktas elva av dem som extremt fattiga, vilket betyder att invånarna överlever på 1,25 dollar per dag.

Gerillasoldater från EPR-gerillan har stoppat en buss för ett "politiskt möte" med passagerarna.

“Den politiska klassen stinker”

Denna klasskontrast mellan extrem rikedom och fattigdom har enbart under de senaste två åren orsakat morden på över 4.000 människor i Guerrero. Roman Hernandez säger att det existerar en allians mellan den organiserade brottsligheten, politiker och den lokala och regionala ordningsmakten.
– Borgmästaren i Iguala har kallats till förhör men har inte infunnit sig. Han kommer från partiet PRD (det Revolutionära Demokratiska Partiet), som också kontrollerar delstaten Guerrero. De har ett förflutet i PRI (socialdemokratisk) och kan i morgon ansluta sig till PAN (klassiska högerpartiet). Den politiska klassen stinker, säger den mexikanske människorättsledaren.
Militärer utplacerade vid en av massgravarna.

Militären på gatorna

Efter att den förre presidenten Vicente Fox för tio år sedan kallade ut armén för att bekämpa den allt våldsammare brottsligheten, har brotten mot de mänskliga rättigheterna exploderat. Fox erkände för en månad sedan att det var ett stort misstag att kalla in militären.
– Enbart under de två senaste åren har vi i vår omkrets dokumenterat mer än 60 brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av armén. Inte i något av dessa 60 fall har de ansvariga ställts inför rätta eller dömts. Orsaken är att det är den militära rättsinstansen och inte den civila som dömer militären vilket garanterar den totala straffriheten, uppger Roman Hernandez.

Studenter från lärarhögskolan i delstaten Michoacán, ett annat exempel på militariseringen av det mexikanska samhället och hur staten bemöter kraven på ett demokratiskt Mexiko.

Statens ansvar

Den nuvarande presidenten, Enrique Peña Nieto, dröjde fyra dagar innan han uttalade och vidtog åtgärder och har kritiserats starkt.
– Ansvaret för de 43 faller direkt på den mexikanska staten. Vi har ingen information om “Unidos por Guerrero” (kriminell organisation i Guerrero) ska ha deltagit i massakern och försvinnandena. Vi har i stället fokuserat på statens och delstaten Guerreros yttersta ansvar i fallet. Däremot har vi konstaterat i våra undersökningar att polisen är infiltrerad av den organiserade brottsligheten, uppger Hernandez.
Han säger att de överlevande studenterna blev vittnen till hur den kommunala polisen var den som först angrep dem. Därefter tog civila svartklädda personer utan identifikation över.
FN utfärdade i fredags en resolution där den uppmanar regeringen Peña Nieto att vidta alla åtgärder för att få visshet i de 43 försvunna studenternas öde. Samtidigt har hundratusentals mexikaner demonstrerat över hela landet med samma krav. I 13 länder i Europa, USA och Latinamerika har det genomförts olika former av manifestationer med kravet att studenterna återfinns i livet.
Dick Emanuelsson

Julio Cesar Ramirez, lärare och en av de sex som massakrerades den 26 september av polisstyrkorna.

Se videon från den rurala lärarhögskolan i staden Ayotzinapa innan massakern och försvinnandet:

http://youtu.be/9KpnsEHUFwg