“Om det inte finns rättvisa för folket, ska det heller inte råda fred
för regeringen”!
[Emiliano Zapata]
David Cabañas, före detta gerillasoldat och medgrundare till den största gerillarörelsen under 1960- och 1970-talet i Mexiko, El Partido de los Pobres, de Fattigas Parti. |
REPORTAGE MEXIKO [6]
Porträtt av en
REVOLUTIONÄR
Av Dick och Miriam Emanuelsson
Pancho Villa ägnade sitt korta liv för revolutionen. Emiliano Zapata, av
den sovjetiske författaren och Latinamerikaexperten I. Lavretski betraktad som Revolutionens
Ideolog, sågs följdriktigt av det uppväxande mexikanska borgerskapet som ett farligt
hinder för dess intressen. Den 10 april 1919 mördades Zapata i ett bakhåll. Den
20 juli 1923 mördades även Pancho Villa i ett bakhåll. Men Revolutionens söner
och döttrar i Mexiko har aldrig upphört att kämpa för en autentisk
samhällsförändring av den aztekiska vaggan. Flammans medarbetare i
Latinamerika, Dick och Miriam Emanuelsson har träffat en av dessa, David
Cabañas, före detta gerillasoldat och bror till grundaren av den största
gerillan på 1970-talet, Lucio Cabañas.
MEXIKO CITY / Pancho Villa och
Emiliano Zapata älskas av mexikanerna. Till och med den värste opportunist och
politiske populist hyllar Villa och Zapata. Revolutionsduon dyker upp överallt
i det mexikanska samhällslivet och har sedan ett sekel präglat samhällslivet på
många sätt.
”Zapata Lever, Kampen Fortsätter”, står det på delstatsguvernörens palats i Chilpancingo, huvudstad i delstaten Guerrero, i en hyllning till den mexikanska revolutionens hjälte Emiliano Zapata. |
José Doroteo Arango Arámbula, eller som han själv döpte sig till under den
väpnade kampens gång, Francisco Villa
eller `Pancho´ Villa växte upp under
extremt fattiga förhållanden som föräldralös. Han var mer militärt lagd än den
politiska kampens man och vann många slag under revolutionen 1910-1920.
Villas inställning till nordamerikanerna var också välbekant och Revolutionens
General gjorde till och med räder in på det som tidigare hade varit mexikanskt
territorium vilket väckte militaristiska revanschistiska känslor i USA:
”Jag anser att de värsta olyckor
som har drabbat mitt land har uppstått på initiativ av Los Gringos, och jag
kallar dem så för jag kan omöjligen se dem ens på en tavla”!
Men Mexiko är dessvärre mer beroende av USA än någonsin tidigare. I dag
behöver beväpnade USA-kommandos av FBI-agenter inte ens begära tillstånd av
mexikanska myndigheter för att operera i Mexiko. Det beslutade den mexikanska
kongressen år 2014.
Pancho Villa och Emiliano Zapata efter intåget i Mexico City och Revolutionens seger. |
Gerillan de Fattigas Parti
David Cabañas är den enkle
mannen, nästan lite blyg men med en stålhård övertygelse om att Revolutionen
och socialismen är det enda som kan rädda både Mexiko, mänskligheten som
planeten. Vi går på Paseo de la Reformagatan
i centrala Mexiko City och ska delta i en solidaritetsdemonstration för att
kräva vetskap om vad som har hänt med de 43 försvunna studenterna från
Ayotzinapas rurala lärarhögskola i delstaten Guerrero. De 43, som Flamman
regelbundet har rapporterat om, greps av polisen i staden Iguala den 25
september 2014 och påstås ha överlämnats till den paramilitära knarkkartellen
”Guerreros Unidos”. Denna ska i sin tur ha mördat och kremerat de 43 kropparna.
Inte bara Mexiko och Latinamerika skakades av nyheten utan stora delar av
världen.
Och när vi anländer till
demonstrationen omfamnas han av de överlevande studenterna från massakern i
september 2014. Till Flamman säger flera att David och hans bror Lucio Cabãnas
”är de exempel vi vill följa”.
David är 70 år, knappt 165 lång men kraftigt byggd. Han bär en Stetsonhatt, typisk för
mexikanska bönder och som ger en välbehaglig skugga för den starka solen. Han
ses nästan alltid i sällskap med sin glada fru Rosario. De träffades i fängelset
där Rosario hade tagit som sin uppgift att arbeta med och besöka de politiska
fångarna på 1990-talet. Där fattade de tycke för varandra.
På något sätt tänker jag på Pancho
Villas ord när jag ser och hör den ödmjuke David Cabañas samtala med de unga
studenterna:
”Vapenkamrater och övriga; Tro
inte att han som ska tala är en filosof. Jag är en folkets man. Och som en
sådan, när de talar, gör de det med hjärtat”, sa Pancho Villa.
För David Cabañas talar direkt
från hjärtat under den vecka Flamman tillbringade med honom i den mexikanska
huvudstaden. I hans lilla lägenhet, 15 minuter med tunnelbanan från Plaza Zocalo,
pryds väggarna av fragment som har varit foton av hans mor med de vackra
indianska dragen och framför allt, Lucio Cabañas, hans bror som överallt där vi
kommer i Mexiko nämns med vördnad och enorm beundran. En mexikansk Che Guevara,
om man så vill.
– General
Pablo Cabañas, som stred för Emiliano Zapata, överlevde kriget och fick en son
som hette Cesario Cabañas. Han gifte sig och Lucio föddes. Pappan mördades av
polisagenter, min mor gifte om sig och fick mig. Lucio ville studera och fick
stipendium och internerades på den rurala lärarhögskolan i Ayotzinapa, samma
skola varifrån 43 studenter greps och försvann i händerna på polisen i
september 2014.
Lucio Cabañas under gerillakampen. |
Lucio var den
unge lantarbetarsonen som läste till lärare på den rurala lärarhögskolan
Ayotzinapa. 1967 talade han på ett massmöte i sin hemstad Atocay de Alvarez i den
fattiga delstaten Guerrero. Atocay ligger bara några mil från den mer kända
staden Acapulco där rockkungen Elvis Presley spelade in sin berömda film ”Fun in Acapulco” några år tidigare.
Halvmilitära
polisstyrkor hade som uppgiften att gripa och döda Lucio men han räddades av
invånarna. Massakern, med många döda och sårade, var ett faktum och med den
insikten om att det politiska utrymmet hade reducerats till noll, fattade Lucio
Cabañas beslutet att inleda den väpnade kampen. El Partido de los Pobres, de
Fattigas Parti, grundades.
David berättar om decennier av
umbäranden för familjen, både ekonomiskt som fysiskt. Bland de 43 försvunna från
Ayotzinapa finns det två ”Cabañas”. Men under åren av politisk och väpnad kamp
i Guerrero har över 150 av familjen Cabañas ”försvunnit” i händerna på polis
och militär.
Den väpnade kampens inledning
Den 18 maj 1967: Ett massmöte i staden Atoyac slutade på samma sätt som 1960 men med det
tragiska resultatet av fem döda och många sårade av militärens och polisens
kulor. Folkmassorna omringade och omfamnade Lucio, utexaminerad lärare i början
på 1960-talet för att undvika att han skulle arresteras eller mördas när de
sprängde den omringning de uniformerade hade upprättat kring Lucio och
folkmassorna.
– Det är i det ögonblicket när
Lucio bestämmer sig för att gå under jorden. Den folkliga indignationen var
total. Bönderna ropade; ”låt oss över staden med våra machetes och göra slut på
´Los Caciques´, borgerskapet i staden”!
– Men Lucio försökte lugna dem
och sa; ”kamrater, vi måste förbereda kampen bättre”!
Lucio Cabañas hade insikten om att något liknande skulle kunna hända. Och för att kunna
motsvara den situationen hade han organiserat hemliga folkkommittéer runtom i
Guerrero. I varje by eller stad fanns det kamrater med erfarenheter i den
väpnade kampen och att organisera de fattiga bönderna eller studenterna.
– Den organisatoriska
strukturen var uppdelad i en offentlig, med en synlig politisk bred massfront,
och en mindre grupp som opererade i hemlighet. Denna sista hade klara uppgifter
att vara förberedd på att den väpnade kampen kunde inledas om alla legala vägar
stängdes. När Lucio anlände till en by eller samhälle fanns det alltid en
kamrat som var avsatt för att ta emot honom. Denne rapporterade om situationen
och tog emot nya uppgifter från Lucio och gerillans ledning.
"Gerillan och hoppet" |
Efter fem års politiskt och organisatoriskt arbete, kring 1972, hade gerillan konsoliderats i
bergen i Guerrero. Kontakter och militära-politiska strukturer fanns över hela
delstaten. De objektiva faktorerna för att bygga upp en stark gerilla i
Guerrero, med målet att växa i de övriga delstaterna, fanns. Den
ekonomiska-sociala situationen i Guerrero var dramatisk, särskilt bland
bönderna, varav en stor del tillhörde indianbefolkningen. Vad det handlade om
var att även den subjektiva faktorn, människornas politiska medvetande, också
skulle mogna.
– I Mexiko har det aldrig
funnits någon rättvisa eller en rättsstat. Mexiko har alltid varit i händerna
på storkapitalet och de som äger jorden. Fattigdomen som fanns och finns i
Guerrero, bristen på skolor, arbete och hälsovård är den samma som i övriga
delstater i Mexiko. De flesta byar hade inga skolor. Som barn lärde jag mig
varken att läsa eller skriva. Jag var 14 år när jag gick till skolan för första
gången. Jag hade tur för många barn och ungdomar gick aldrig i skolan.
Majoriteten av folket de åren var bönder och lantarbetare. Analfabetismen var
utbredd och de enda arbeten som fanns återfanns på landsbygden.
Lucio Cabañas talade böndernas språk och sa att deras produkter som kaffe, majs, bönor eller
ris betalades uselt. Och bönderna förstod hans språk. Deras krav på den
Mexikanska Revolutionens främsta krav, ”Jorden till den som brukar den”,
orsakade raseri hos ´Los Terratenientes´, de mäktiga landägarna. Svaret på kraven
på en jordreform var gevärskulor, tortyr, försvinnanden och fängelse. Som vid
1960 och 1967.
Därmed mognade den subjektiva
faktorn.
Miljoner mexikanska barn lever i extrem fattigdom och hunger. |
Anslutning till gerillan
Var det en brysk förändring av
livet? frågar jag David om inträdet i gerillan.
Han fundera några sekunder
innan han svarar.
– Inte särskilt mycket. Livet
för en fattig mexikan är hårt. Men att ta steget in i den väpnade kampen är ett
kvalitativt språng som innebär att livet är en insats. Men jag var politiskt
och ideologiskt övertygad och massakern den 18 maj 1967 var bara en bekräftelse
på det riktiga och logiska i att inleda en annan form av politisk kamp. Det var
en samling av händelser av omständigheter som ledde fram till en detonation. Inte
bara det att min far mördades framför familjen av militären när jag var bara 13
år, 1957. Lucio öppnade ögonen på mig och sa att ”vad som följer efter det här
är följande. . .”
Att skapa politisk medvetenhet
för att just den subjektiva faktorn ska mogna, är en välbekant sanning som alla
kända gerillaledare som Fidel, Che eller FARC-gerillans Manuel Marulanda alltid
har förfäktat. När Flamman frågar David Cabañas om hur ”arbetet med politisk
utbildning” bland bönderna, indianbefolkningen eller den fattiga befolkningen i
allmänhet fungerade, tittar han uppåt den blå himlen och säger enkelt:
– Det var inte så mycket av
djuplodande diskussioner eller studier. Folk var beredda på att kämpa för de
objektiva faktorerna för den väpnade kampen fanns i överflöd i form av evig extrem
fattigdom, repression, massivt förtryck och mord. När vi anlände till en by för
att rekrytera nya kadrer, var alla beredda, hela familjer anslöt sig för att
slåss.
”Vi är UPPRORETS värdighet”! står det på en av
byggnaderna i Ayotzinapa, den rurala läralhögskolan där 43 studenter kidnappades av polisen.
|
David kisar mot solen och säger att det var en fantastisk tid för många av de som anslöt sig,
kanske inte som `milicianos´ utan mer som delar av gerillans underrättelsenätverk,
hade deltagit på 1920-talet som gerillasoldater i Guerrero.
– För Revolutionens
landvinningar nådde inte stora delar av Mexiko. Land- och boskapsägarna satt i
orubbat bo, trots en jordreform. Därför reste sig många i vapen igen. Däribland
general Pablo Cabañas, min farar. Många av dessa äldre generaler från den
Mexikanska Revolutionen var mycket viktiga eftersom de förfogade över rika
erfarenheter i den väpnade kampen.
– Miguel Onoffre, var en av
dessa. 1973 kom säkerhetspolisen till hans hus. Polisagenterna drog ut hans fru
utanför huset och misshandlade henne brutalt. Miguel tog fram sitt enkla gevär
och sköt en av polisagenterna. När han skulle skjuta den andre låste sig bössan
och Miguel sköts ihjäl. Denne gamle kamrat försåg oss med mycket viktig
underrättelseinformation om arméns eller polisens positioner. Han försåg
gerillan med mat och förnödenheter eller mediciner. Det är en kultur av
motstånd hos ”Los Guerreros”, att vara beredd till uppoffringar.
”Fisken i Vattnet”
– Att vara medlem av gerillan
kunde innebära att ”Pedro” deltog under en månad i de militära uppgifterna och
därefter åkte han tillbaka till sin by. Men under den tiden tränades kamraten
både militärt som politiskt och vi hade mycket folk över hela Guerrero som
åtnjöt en enorm sympati. Gerillan var, som vietnameserna uttryckte det i sin
kamp mot USA:s ockupation av Vietnam; ”Fisken i vattnet”. Gerillan var fisken
och vattnet civilbefolkningen.
I november 1974 hade armén skickat
mer än 25.000 av sina bästa soldater till Guerrero. Uppgiften var att slå ned
den växande gerillan under Lucio Cabañas ledning. Den 2 december 1974
överraskades Lucio och den gerillagrupp som gjorde honom sällskap och Lucio
stupade i striderna. Partiet och den väpnade grenen för de Fattigas Parti gick
under jorden, liksom dess medlemmar. Alla mexikaner som misstänktes för att ha
arbetat eller stött gerillan utsattes för en järnhård repression. David Cabañas
gick under jorden och levde under 17 år ständigt jagad av statens agenter.
– Vi överlevande fortsatte med
stora svårigheter kampen. Men det var omöjligt att fortsätta i bergen, skogarna
eller djungeln. Det politiska arbetet och andra kampformer förflyttades till
städerna. Guerrero ockuperades militärt av armén.
Men många av gerillans kader
anslöt sig till gerillarörelsen ERP, Folkets Revolutionära Armé. Efter
massakern i Aguas Blancas i Guerrero den 28 juni 1995, då 17 bönder mördades,
anklagade för att tillhöra gerillan, bildades ERP. Jag visste ingenting för
sedan 1990 satt jag i fängelset.
1990 greps David Cabañas av säkerhetspolisen. Den registrerade inte gripandet och
det är uppenbart att efter tortyren, som pågick i 14 dagar och nätter, skulle
David ”försvinna”. Vad som räddade David var de militära aktioner som den
urbana gerillagruppen PROCUP (det Underjordiska Revolutionära Arbetarpartiet)
genomförde mot ett antal multinationella företag i Mexiko med kravet på att
säkerhetspolisen skulle offentliggöra gripandet av David Cabañas. Flera av de
som genomförde aktionerna greps strax efteråt och dömdes också till åtta års
fängelse.
– I fängelset organiserade vi
fångarna, inledde studier och arbete och under den tiden skrev vi fem böcker.
Vi bjöd in nationella och internationella människorättsorganisationer. Tiden i
fängelset kunde inte knäcka någon av oss för den politiska övertygelsen och
beslutsamheten är den bästa kamraten för att stå ut de mest vidriga
behandlingar du utsätts för. Och den beslutsamheten ser vi i dag hos Mexikos
folk.
– Lucio sa, när vi satt en
kväll uppe i bergen, att ”vi föddes för kriget, för att delta i detta folkets
krig”. I dag befinner vi inte oss inte i krig, även om det pågår ett tyst
sådant mot Mexikos folk. Men vi fortsätter att vara konsekventa i vår kamp för
folket.
Lucio Cabañas och Che Guevara, den mexikansk-kubanska-argentinska revolutionsduon. |
Tolvpunktsprogrammet
för de Fattigas Parti
I tolv punkter
ställde de Fattigas Parti (El Partido de los Pobres) målet att störta
kapitalistismen i Mexiko och bygga ett socialistiskt samhällssystem. När de
legala vägarna var stängda återstod bara den väpnade kampen, sammanfattade
Lucio Cabañas, partiets ledare.
I korthet talade de
tolv punkterna om följande:
1. Att tillsammans med alla revolutionära väpnade organisationer och det
arbetande folket genomföra den socialistiska revolutionen, bryta ned den
borgerliga staten som är exploatör och förtryckare och bygga en proletär stat
utan exploaterade eller exploatörer.
2. Bryta ned det
kapitalistiska systemet och upphäva privategendomen.
3. Som en konsekvens
av erövrandet av den politiska makten, ska industri, handel, jordbruk och de
finansiella institutionerna exproprieras.
4. All mark och
storgods ska exproprieras. Jorden kommer att kollektiviseras och administreras
av dem som brukar den. Staten ska tillhandahålla och utrusta bondeklassen med
maskiner, teknisk assistens och resurser. Jorden och produktionen ska tillhöra
dem som nyttjar den.
5. De stora
fastighetsägarnas egendomar ska exproprieras. Herrgårdar av lyx, hotell-motell
eller semesterhem, i dag i händerna på borgerskapet, ska tas över av de
anställda.
6. De stora konvalescenthemmen, sjukhus, apotek
och laboratorier och hälsovårdscenter ska exproprieras och stå i tjänst hos
folket för att garantera hälsovård och reducera dödlighet.
7. Flyg,
fartygsrederier och landtransporter, kommunikationer som telefon, telegrafi och
postväsendet ska socialiseras och ställas i tjänst hos hela samhället.
8. Den borgerliga
kulturen, med karaktär av kontrarevolution och inkompatibel med arbetarnas
intressen ska överlämnas till arbetarna. Utbildning, kultur och vetenskap
förlorar sin kommersiella karaktär. Gratis utbildning ska administreras av den
revolutionära staten med uppgift att utrota analfabetismen. Utbildningen ska
ges en vetenskaplig karaktär strikt baserad på sanningen, världen och
samhället.
9. Press, radio och
television ska exproprieras eftersom de utgör ett instrument för borgerskapet
att underkuva och deformera sanningen, skapa falska moraliska och kulturella
värderingar för att öka de egna vinsterna. De övertagna medierna ska ta på sig
rollen att orientera och innehållet i dessa medier ska ha som mål att höja
folkets medvetenhet och revolutionära moral i skapandet av den Nya Människan.
10. Det borgerliga
rättssystemet och dess lagar, som garanterar privategendomen, ska upphävas.
Armén och alla polisiära institutioner som utgör det brottsliga repressiva
maskineriet ska upplösas. Den proletära staten ska skapa sina lagar, principer
och tribunaler för att försvara samhällets arbetandes rättigheter och intressen
där den grundläggande basen ska vara den socialistiska demokratin. Den
proletära staten ska konsolidera och utveckla sin egen armé och beväpna folket.
11. Den arbetande
människan ska vara befriad från all slags utsugning och förtryck. Produktion
och rikedomar ska fördelas rättvist med hänsyn till de grundläggande behoven
för arbetarna.
12. Det mexikanska
folkets kamp för sin totala befrielse är en integrerad del i den
internationella revolutionära rörelsens kamp för befrielsen av hela
mänskligheten. Varje revolutionärs skyldighet är att göra Revolution med
geväret i hand.
Att Segra eller Dö!
Delstaten
Guerrero, mars 1973.
DE FATTIGAS PARTI
[Översättning Dick Emanuelsson]
"De Fattigas Parti och de Sociala Klassernas Kamp". David Cabañas föreläser. |
Gerillarörelser i Mexiko, en bakgrund
Det första embryot av den andra generationen av gerillarörelser såg ljuset
den 23 september 1965. Då attackerades en militärkasern i länet Chihuahua, med
gräns till Texas, USA.
I ljuset av den segerrika
kubanska revolutionen, men kanske än mer efter blodbadet på hundratals
studenter inför OS i Mexiko 1968, började flera strömningar i det mexikanska
samhället att tala om den väpnade kampens möjligheter. En flora av väpnade
underjordiska grupperingar poppade upp.
Det gemensamma med framväxten
var fattigdomen och brotten mot de mänskliga rättigheterna och hur dessa brott
förblivit ostraffade. Ett exempel är blodbadet mot studenterna den 2 oktober
1968 på torget Tres Culturas i huvudstaden. Enligt oberoende bedömare sköts 300
studenter ihjäl av armén och en paramilitär grupp ”Vita Brigaden”.
Delstaterna Guerrero, Oaxaca
och Chiapas har också varit och är centrum för gerillaaktiviteter. Det är
delstater med ett stort antal brott mot de mänskliga rättigheterna.
Av det 40-tal olika
underjordiska och väpnade grupper som anses operera i varierande grad i Mexiko
är EPR, EPRI och TDR-EP de främsta. Då är Zapatiströrelsen EZLN undantagen.
Sedan den 1 januari 1994, då
världen häpnade inför upproret i delstaten Chiapas, i söder vid gränsen till
Guatemala, har de mer än 5.000 gerillasoldaterna i EZLN inte avlossat sina
gevär mot polis eller armé. Den sociala och politiska basen för denna gerilla
är enorm och kan med lätthet mobilisera 40.000 personer i huvudsak indianer i
Chiapas.
De tre olika strömningarna av
EPR är tillsammans med zapatisterna de starkaste gerillaorganisationerna i
Mexiko, sa Jorge Lofredo, samordnare vid centret för Dokumentation för de
Väpnade Rörelserna i Mexiko, Cedema, till BBC den 18 januari 2013.
– De politiska-militära
organisationerna befinner sig i en etapp av ackumulering av styrka utan att ge
livstecken från sig. Det betyder att de undviker konfrontation om det inte är i
självförsvar, fortsatte Lofredo.
Det var 2013.
I september 2014 försvann de 43
studenterna från den rurala lärarhögskolan i Ayotzinapa i händerna på polisen i
staden Iguala, Guerrero. Stämningarna och uppmaningarna om att använda en
kombination av alla slags kampformer, som inkluderar den väpnade, har sedan de
dagarna hörts allt oftare.
Dick Emanuelsson
Lista över kända gerillarörelser i Mexiko:
Brigada de Ajusticiamiento 2 de Diciembre
Brigada Popular Revolucionaria del Sur
Brigadas de Insurgencia Revolucionaria
Brigadas Populares de Liberación
Colectivo Revolucionario-Francisco Javier Mina
Comando Campesino Insurgente
Comando Jaramillista de la Región Oriente
Comando Jaramillista Morelense 23 de Mayo
Comando Magonista de Liberación
Comando Popular Clandestino
Comando Popular Revolucionario “La Patria es Primero”
Comando Revolucionario del Trabajo México Bárbaro
Comité Clandestino Revolucionario de los Pobres-Comando Justiciero 28 de Junio
Comité de Resistencia Popular “Viva Villa”
Convención Popular Insurgente
Coordinadora Guerrillera Nacional José María Morelos
Ejército Armado del Pueblo
Ejército Clandestino Indígena de Liberación Nacional
Ejército de Reconstrucción Regional
Ejército Justiciero del Pueblo Indefenso
Ejército Revolucionario del Pueblo Insurgente
Ejército Revolucionario del Sureste
Ejército Revolucionario Insurgente Popular
Ejército Socialista Insurgente
Ejército Villista de Liberación Nacional
Ejército Villista Revolucionario del Pueblo
Frente Armado para la Liberación de los Pueblos Marginados de Guerrero
Frente Insurgentes de Resistencia Popular
Fuerzas Armadas Revolucionarias del Pueblo
Liga Comunista 23 de Septiembre
Milicias Insurgentes-Ricardo Flores Magón
Movimiento Armado Revolucionario-Frente Revolucionario Patriótico Nacional
Movimiento de Resistencia de Atitalaquia
Movimiento Revolucionario Lucio Cabañas Barrientos
Organización Insurgente-1 de Mayo
Organización Revolucionaria 2 de Diciembre-Nueva Brigada Campesina de Ajusticiamiento
Organización Revolucionaria Armada del Pueblo de Oaxaca
Partido Democrático Popular Revolucionario-Ejército Popular Revolucionario
Partido Revolucionario Obrero Clandestino-Unión del Pueblo
Tendencia Democrática Revolucionaria-Ejército del Pueblo
Triple Alianza Guerrillera Indígena Nacional
Unión del Pueblo
Källa: http://www.fzln.org.mx/2009/10/01839-guerillas-en-mexico/
Brigada de Ajusticiamiento 2 de Diciembre
Brigada Popular Revolucionaria del Sur
Brigadas de Insurgencia Revolucionaria
Brigadas Populares de Liberación
Colectivo Revolucionario-Francisco Javier Mina
Comando Campesino Insurgente
Comando Jaramillista de la Región Oriente
Comando Jaramillista Morelense 23 de Mayo
Comando Magonista de Liberación
Comando Popular Clandestino
Comando Popular Revolucionario “La Patria es Primero”
Comando Revolucionario del Trabajo México Bárbaro
Comité Clandestino Revolucionario de los Pobres-Comando Justiciero 28 de Junio
Comité de Resistencia Popular “Viva Villa”
Convención Popular Insurgente
Coordinadora Guerrillera Nacional José María Morelos
Ejército Armado del Pueblo
Ejército Clandestino Indígena de Liberación Nacional
Ejército de Reconstrucción Regional
Ejército Justiciero del Pueblo Indefenso
Ejército Revolucionario del Pueblo Insurgente
Ejército Revolucionario del Sureste
Ejército Revolucionario Insurgente Popular
Ejército Socialista Insurgente
Ejército Villista de Liberación Nacional
Ejército Villista Revolucionario del Pueblo
Frente Armado para la Liberación de los Pueblos Marginados de Guerrero
Frente Insurgentes de Resistencia Popular
Fuerzas Armadas Revolucionarias del Pueblo
Liga Comunista 23 de Septiembre
Milicias Insurgentes-Ricardo Flores Magón
Movimiento Armado Revolucionario-Frente Revolucionario Patriótico Nacional
Movimiento de Resistencia de Atitalaquia
Movimiento Revolucionario Lucio Cabañas Barrientos
Organización Insurgente-1 de Mayo
Organización Revolucionaria 2 de Diciembre-Nueva Brigada Campesina de Ajusticiamiento
Organización Revolucionaria Armada del Pueblo de Oaxaca
Partido Democrático Popular Revolucionario-Ejército Popular Revolucionario
Partido Revolucionario Obrero Clandestino-Unión del Pueblo
Tendencia Democrática Revolucionaria-Ejército del Pueblo
Triple Alianza Guerrillera Indígena Nacional
Unión del Pueblo
Källa: http://www.fzln.org.mx/2009/10/01839-guerillas-en-mexico/