REPORTAGE MEXIKO [6]: Porträtt av en REVOLUTIONÄR och pensionerad gerillasoldat

“Om det inte finns rättvisa för folket, ska det heller inte råda fred för regeringen”!

[Emiliano Zapata]

David Cabañas, före detta gerillasoldat och medgrundare till den största gerillarörelsen under 1960- och 1970-talet i Mexiko, El Partido de los Pobres, de Fattigas Parti.

REPORTAGE MEXIKO [6]

Porträtt av en

REVOLUTIONÄR

Av Dick och Miriam Emanuelsson

Pancho Villa ägnade sitt korta liv för revolutionen. Emiliano Zapata, av den sovjetiske författaren och Latinamerikaexperten I. Lavretski betraktad som Revolutionens Ideolog, sågs följdriktigt av det uppväxande mexikanska borgerskapet som ett farligt hinder för dess intressen. Den 10 april 1919 mördades Zapata i ett bakhåll. Den 20 juli 1923 mördades även Pancho Villa i ett bakhåll. Men Revolutionens söner och döttrar i Mexiko har aldrig upphört att kämpa för en autentisk samhällsförändring av den aztekiska vaggan. Flammans medarbetare i Latinamerika, Dick och Miriam Emanuelsson har träffat en av dessa, David Cabañas, före detta gerillasoldat och bror till grundaren av den största gerillan på 1970-talet, Lucio Cabañas.

MEXIKO CITY / Pancho Villa och Emiliano Zapata älskas av mexikanerna. Till och med den värste opportunist och politiske populist hyllar Villa och Zapata. Revolutionsduon dyker upp överallt i det mexikanska samhällslivet och har sedan ett sekel präglat samhällslivet på många sätt.

”Zapata Lever, Kampen Fortsätter”, står det på delstatsguvernörens palats i Chilpancingo, huvudstad i delstaten Guerrero, i en hyllning till den mexikanska revolutionens hjälte Emiliano Zapata.

José Doroteo Arango Arámbula, eller som han själv döpte sig till under den väpnade kampens gång, Francisco Villa eller `Pancho´ Villa växte upp under extremt fattiga förhållanden som föräldralös. Han var mer militärt lagd än den politiska kampens man och vann många slag under revolutionen 1910-1920.

Villas inställning till nordamerikanerna var också välbekant och Revolutionens General gjorde till och med räder in på det som tidigare hade varit mexikanskt territorium vilket väckte militaristiska revanschistiska känslor i USA:

”Jag anser att de värsta olyckor som har drabbat mitt land har uppstått på initiativ av Los Gringos, och jag kallar dem så för jag kan omöjligen se dem ens på en tavla”!

Men Mexiko är dessvärre mer beroende av USA än någonsin tidigare. I dag behöver beväpnade USA-kommandos av FBI-agenter inte ens begära tillstånd av mexikanska myndigheter för att operera i Mexiko. Det beslutade den mexikanska kongressen år 2014.

Pancho Villa och Emiliano Zapata efter intåget i Mexico City och Revolutionens seger.

Gerillan de Fattigas Parti

David Cabañas är den enkle mannen, nästan lite blyg men med en stålhård övertygelse om att Revolutionen och socialismen är det enda som kan rädda både Mexiko, mänskligheten som planeten. Vi går på Paseo de la Reformagatan i centrala Mexiko City och ska delta i en solidaritetsdemonstration för att kräva vetskap om vad som har hänt med de 43 försvunna studenterna från Ayotzinapas rurala lärarhögskola i delstaten Guerrero. De 43, som Flamman regelbundet har rapporterat om, greps av polisen i staden Iguala den 25 september 2014 och påstås ha överlämnats till den paramilitära knarkkartellen ”Guerreros Unidos”. Denna ska i sin tur ha mördat och kremerat de 43 kropparna. Inte bara Mexiko och Latinamerika skakades av nyheten utan stora delar av världen.

Och när vi anländer till demonstrationen omfamnas han av de överlevande studenterna från massakern i september 2014. Till Flamman säger flera att David och hans bror Lucio Cabãnas ”är de exempel vi vill följa”. 

Video: Intervju (på spanska) med David Cabañas:

https://dai.ly/x8vyqp4

David är 70 år, knappt 165 lång men kraftigt byggd. Han bär en Stetsonhatt, typisk för mexikanska bönder och som ger en välbehaglig skugga för den starka solen. Han ses nästan alltid i sällskap med sin glada fru Rosario. De träffades i fängelset där Rosario hade tagit som sin uppgift att arbeta med och besöka de politiska fångarna på 1990-talet. Där fattade de tycke för varandra.

På något sätt tänker jag på Pancho Villas ord när jag ser och hör den ödmjuke David Cabañas samtala med de unga studenterna:

”Vapenkamrater och övriga; Tro inte att han som ska tala är en filosof. Jag är en folkets man. Och som en sådan, när de talar, gör de det med hjärtat”, sa Pancho Villa.

För David Cabañas talar direkt från hjärtat under den vecka Flamman tillbringade med honom i den mexikanska huvudstaden. I hans lilla lägenhet, 15 minuter med tunnelbanan från Plaza Zocalo, pryds väggarna av fragment som har varit foton av hans mor med de vackra indianska dragen och framför allt, Lucio Cabañas, hans bror som överallt där vi kommer i Mexiko nämns med vördnad och enorm beundran. En mexikansk Che Guevara, om man så vill.

– General Pablo Cabañas, som stred för Emiliano Zapata, överlevde kriget och fick en son som hette Cesario Cabañas. Han gifte sig och Lucio föddes. Pappan mördades av polisagenter, min mor gifte om sig och fick mig. Lucio ville studera och fick stipendium och internerades på den rurala lärarhögskolan i Ayotzinapa, samma skola varifrån 43 studenter greps och försvann i händerna på polisen i september 2014. 

Lucio Cabañas under gerillakampen.

Lucio var den unge lantarbetarsonen som läste till lärare på den rurala lärarhögskolan Ayotzinapa. 1967 talade han på ett massmöte i sin hemstad Atocay de Alvarez i den fattiga delstaten Guerrero. Atocay ligger bara några mil från den mer kända staden Acapulco där rockkungen Elvis Presley spelade in sin berömda film ”Fun in Acapulco” några år tidigare.

Halvmilitära polisstyrkor hade som uppgiften att gripa och döda Lucio men han räddades av invånarna. Massakern, med många döda och sårade, var ett faktum och med den insikten om att det politiska utrymmet hade reducerats till noll, fattade Lucio Cabañas beslutet att inleda den väpnade kampen. El Partido de los Pobres, de Fattigas Parti, grundades.

David berättar om decennier av umbäranden för familjen, både ekonomiskt som fysiskt. Bland de 43 försvunna från Ayotzinapa finns det två ”Cabañas”. Men under åren av politisk och väpnad kamp i Guerrero har över 150 av familjen Cabañas ”försvunnit” i händerna på polis och militär.

Rosario och David Cabañas tillsammans med modern till Bernardo Flores Alcaraz, 21, en av de 43 försvunna studenterna i Ayotzinapa och en av de 150 försvunna i familjen Cabañas, offer för den statliga terrorismen.

Den väpnade kampens inledning

Den 18 maj 1967: Ett massmöte i staden Atoyac slutade på samma sätt som 1960 men med det tragiska resultatet av fem döda och många sårade av militärens och polisens kulor. Folkmassorna omringade och omfamnade Lucio, utexaminerad lärare i början på 1960-talet för att undvika att han skulle arresteras eller mördas när de sprängde den omringning de uniformerade hade upprättat kring Lucio och folkmassorna.

– Det är i det ögonblicket när Lucio bestämmer sig för att gå under jorden. Den folkliga indignationen var total. Bönderna ropade; ”låt oss över staden med våra machetes och göra slut på ´Los Caciques´, borgerskapet i staden”!

– Men Lucio försökte lugna dem och sa; ”kamrater, vi måste förbereda kampen bättre”!

Lucio Cabañas hade insikten om att något liknande skulle kunna hända. Och för att kunna motsvara den situationen hade han organiserat hemliga folkkommittéer runtom i Guerrero. I varje by eller stad fanns det kamrater med erfarenheter i den väpnade kampen och att organisera de fattiga bönderna eller studenterna.

– Den organisatoriska strukturen var uppdelad i en offentlig, med en synlig politisk bred massfront, och en mindre grupp som opererade i hemlighet. Denna sista hade klara uppgifter att vara förberedd på att den väpnade kampen kunde inledas om alla legala vägar stängdes. När Lucio anlände till en by eller samhälle fanns det alltid en kamrat som var avsatt för att ta emot honom. Denne rapporterade om situationen och tog emot nya uppgifter från Lucio och gerillans ledning.

"Gerillan och hoppet"

Efter fem års politiskt och organisatoriskt arbete, kring 1972, hade gerillan konsoliderats i bergen i Guerrero. Kontakter och militära-politiska strukturer fanns över hela delstaten. De objektiva faktorerna för att bygga upp en stark gerilla i Guerrero, med målet att växa i de övriga delstaterna, fanns. Den ekonomiska-sociala situationen i Guerrero var dramatisk, särskilt bland bönderna, varav en stor del tillhörde indianbefolkningen. Vad det handlade om var att även den subjektiva faktorn, människornas politiska medvetande, också skulle mogna.

– I Mexiko har det aldrig funnits någon rättvisa eller en rättsstat. Mexiko har alltid varit i händerna på storkapitalet och de som äger jorden. Fattigdomen som fanns och finns i Guerrero, bristen på skolor, arbete och hälsovård är den samma som i övriga delstater i Mexiko. De flesta byar hade inga skolor. Som barn lärde jag mig varken att läsa eller skriva. Jag var 14 år när jag gick till skolan för första gången. Jag hade tur för många barn och ungdomar gick aldrig i skolan. Majoriteten av folket de åren var bönder och lantarbetare. Analfabetismen var utbredd och de enda arbeten som fanns återfanns på landsbygden.

Lucio Cabañas talade böndernas språk och sa att deras produkter som kaffe, majs, bönor eller ris betalades uselt. Och bönderna förstod hans språk. Deras krav på den Mexikanska Revolutionens främsta krav, ”Jorden till den som brukar den”, orsakade raseri hos ´Los Terratenientes´, de mäktiga landägarna. Svaret på kraven på en jordreform var gevärskulor, tortyr, försvinnanden och fängelse. Som vid 1960 och 1967.

Därmed mognade den subjektiva faktorn.

Miljoner mexikanska barn lever i extrem fattigdom och hunger.

Anslutning till gerillan

Var det en brysk förändring av livet? frågar jag David om inträdet i gerillan.

Han fundera några sekunder innan han svarar.

– Inte särskilt mycket. Livet för en fattig mexikan är hårt. Men att ta steget in i den väpnade kampen är ett kvalitativt språng som innebär att livet är en insats. Men jag var politiskt och ideologiskt övertygad och massakern den 18 maj 1967 var bara en bekräftelse på det riktiga och logiska i att inleda en annan form av politisk kamp. Det var en samling av händelser av omständigheter som ledde fram till en detonation. Inte bara det att min far mördades framför familjen av militären när jag var bara 13 år, 1957. Lucio öppnade ögonen på mig och sa att ”vad som följer efter det här är följande. . .”

Att skapa politisk medvetenhet för att just den subjektiva faktorn ska mogna, är en välbekant sanning som alla kända gerillaledare som Fidel, Che eller FARC-gerillans Manuel Marulanda alltid har förfäktat. När Flamman frågar David Cabañas om hur ”arbetet med politisk utbildning” bland bönderna, indianbefolkningen eller den fattiga befolkningen i allmänhet fungerade, tittar han uppåt den blå himlen och säger enkelt:

– Det var inte så mycket av djuplodande diskussioner eller studier. Folk var beredda på att kämpa för de objektiva faktorerna för den väpnade kampen fanns i överflöd i form av evig extrem fattigdom, repression, massivt förtryck och mord. När vi anlände till en by för att rekrytera nya kadrer, var alla beredda, hela familjer anslöt sig för att slåss.

”Vi är UPPRORETS värdighet”! står det på en av byggnaderna i Ayotzinapa, den rurala läralhögskolan där 43 studenter kidnappades av polisen.

David kisar mot solen och säger att det var en fantastisk tid för många av de som anslöt sig, kanske inte som `milicianos´ utan mer som delar av gerillans underrättelsenätverk, hade deltagit på 1920-talet som gerillasoldater i Guerrero.

– För Revolutionens landvinningar nådde inte stora delar av Mexiko. Land- och boskapsägarna satt i orubbat bo, trots en jordreform. Därför reste sig många i vapen igen. Däribland general Pablo Cabañas, min farar. Många av dessa äldre generaler från den Mexikanska Revolutionen var mycket viktiga eftersom de förfogade över rika erfarenheter i den väpnade kampen.

– Miguel Onoffre, var en av dessa. 1973 kom säkerhetspolisen till hans hus. Polisagenterna drog ut hans fru utanför huset och misshandlade henne brutalt. Miguel tog fram sitt enkla gevär och sköt en av polisagenterna. När han skulle skjuta den andre låste sig bössan och Miguel sköts ihjäl. Denne gamle kamrat försåg oss med mycket viktig underrättelseinformation om arméns eller polisens positioner. Han försåg gerillan med mat och förnödenheter eller mediciner. Det är en kultur av motstånd hos ”Los Guerreros”, att vara beredd till uppoffringar.

Lucio Cabañas i mosaik på lärarhögskolan i Ayotzinapa. Lucio är i sällskap med porträtten av de 43 fattiga studenterna som besköts och kidnappades av den lokala polisen i staden Iguala den 25-26 september 2014. "Vi är en armé av drömmare", sa Lucio Cabañas.

”Fisken i Vattnet”

– Att vara medlem av gerillan kunde innebära att ”Pedro” deltog under en månad i de militära uppgifterna och därefter åkte han tillbaka till sin by. Men under den tiden tränades kamraten både militärt som politiskt och vi hade mycket folk över hela Guerrero som åtnjöt en enorm sympati. Gerillan var, som vietnameserna uttryckte det i sin kamp mot USA:s ockupation av Vietnam; ”Fisken i vattnet”. Gerillan var fisken och vattnet civilbefolkningen.

I november 1974 hade armén skickat mer än 25.000 av sina bästa soldater till Guerrero. Uppgiften var att slå ned den växande gerillan under Lucio Cabañas ledning. Den 2 december 1974 överraskades Lucio och den gerillagrupp som gjorde honom sällskap och Lucio stupade i striderna. Partiet och den väpnade grenen för de Fattigas Parti gick under jorden, liksom dess medlemmar. Alla mexikaner som misstänktes för att ha arbetat eller stött gerillan utsattes för en järnhård repression. David Cabañas gick under jorden och levde under 17 år ständigt jagad av statens agenter.

– Vi överlevande fortsatte med stora svårigheter kampen. Men det var omöjligt att fortsätta i bergen, skogarna eller djungeln. Det politiska arbetet och andra kampformer förflyttades till städerna. Guerrero ockuperades militärt av armén.

Men många av gerillans kader anslöt sig till gerillarörelsen ERP, Folkets Revolutionära Armé. Efter massakern i Aguas Blancas i Guerrero den 28 juni 1995, då 17 bönder mördades, anklagade för att tillhöra gerillan, bildades ERP. Jag visste ingenting för sedan 1990 satt jag i fängelset.

1990 greps David Cabañas av säkerhetspolisen. Den registrerade inte gripandet och det är uppenbart att efter tortyren, som pågick i 14 dagar och nätter, skulle David ”försvinna”. Vad som räddade David var de militära aktioner som den urbana gerillagruppen PROCUP (det Underjordiska Revolutionära Arbetarpartiet) genomförde mot ett antal multinationella företag i Mexiko med kravet på att säkerhetspolisen skulle offentliggöra gripandet av David Cabañas. Flera av de som genomförde aktionerna greps strax efteråt och dömdes också till åtta års fängelse.

– I fängelset organiserade vi fångarna, inledde studier och arbete och under den tiden skrev vi fem böcker. Vi bjöd in nationella och internationella människorättsorganisationer. Tiden i fängelset kunde inte knäcka någon av oss för den politiska övertygelsen och beslutsamheten är den bästa kamraten för att stå ut de mest vidriga behandlingar du utsätts för. Och den beslutsamheten ser vi i dag hos Mexikos folk.

– Lucio sa, när vi satt en kväll uppe i bergen, att ”vi föddes för kriget, för att delta i detta folkets krig”. I dag befinner vi inte oss inte i krig, även om det pågår ett tyst sådant mot Mexikos folk. Men vi fortsätter att vara konsekventa i vår kamp för folket.

Lucio Cabañas och Che Guevara, den mexikansk-kubanska-argentinska revolutionsduon.

Tolvpunktsprogrammet för de Fattigas Parti

I tolv punkter ställde de Fattigas Parti (El Partido de los Pobres) målet att störta kapitalistismen i Mexiko och bygga ett socialistiskt samhällssystem. När de legala vägarna var stängda återstod bara den väpnade kampen, sammanfattade Lucio Cabañas, partiets ledare.

I korthet talade de tolv punkterna om följande:

1. Att tillsammans med alla revolutionära väpnade organisationer och det arbetande folket genomföra den socialistiska revolutionen, bryta ned den borgerliga staten som är exploatör och förtryckare och bygga en proletär stat utan exploaterade eller exploatörer.

2. Bryta ned det kapitalistiska systemet och upphäva privategendomen.

3. Som en konsekvens av erövrandet av den politiska makten, ska industri, handel, jordbruk och de finansiella institutionerna exproprieras.

4. All mark och storgods ska exproprieras. Jorden kommer att kollektiviseras och administreras av dem som brukar den. Staten ska tillhandahålla och utrusta bondeklassen med maskiner, teknisk assistens och resurser. Jorden och produktionen ska tillhöra dem som nyttjar den.

5. De stora fastighetsägarnas egendomar ska exproprieras. Herrgårdar av lyx, hotell-motell eller semesterhem, i dag i händerna på borgerskapet, ska tas över av de anställda.

6. De stora konvalescenthemmen, sjukhus, apotek och laboratorier och hälsovårdscenter ska exproprieras och stå i tjänst hos folket för att garantera hälsovård och reducera dödlighet.

7. Flyg, fartygsrederier och landtransporter, kommunikationer som telefon, telegrafi och postväsendet ska socialiseras och ställas i tjänst hos hela samhället.

8. Den borgerliga kulturen, med karaktär av kontrarevolution och inkompatibel med arbetarnas intressen ska överlämnas till arbetarna. Utbildning, kultur och vetenskap förlorar sin kommersiella karaktär. Gratis utbildning ska administreras av den revolutionära staten med uppgift att utrota analfabetismen. Utbildningen ska ges en vetenskaplig karaktär strikt baserad på sanningen, världen och samhället.

9. Press, radio och television ska exproprieras eftersom de utgör ett instrument för borgerskapet att underkuva och deformera sanningen, skapa falska moraliska och kulturella värderingar för att öka de egna vinsterna. De övertagna medierna ska ta på sig rollen att orientera och innehållet i dessa medier ska ha som mål att höja folkets medvetenhet och revolutionära moral i skapandet av den Nya Människan.

10. Det borgerliga rättssystemet och dess lagar, som garanterar privategendomen, ska upphävas. Armén och alla polisiära institutioner som utgör det brottsliga repressiva maskineriet ska upplösas. Den proletära staten ska skapa sina lagar, principer och tribunaler för att försvara samhällets arbetandes rättigheter och intressen där den grundläggande basen ska vara den socialistiska demokratin. Den proletära staten ska konsolidera och utveckla sin egen armé och beväpna folket.

11. Den arbetande människan ska vara befriad från all slags utsugning och förtryck. Produktion och rikedomar ska fördelas rättvist med hänsyn till de grundläggande behoven för arbetarna.

12. Det mexikanska folkets kamp för sin totala befrielse är en integrerad del i den internationella revolutionära rörelsens kamp för befrielsen av hela mänskligheten. Varje revolutionärs skyldighet är att göra Revolution med geväret i hand.

Att Segra eller Dö!

Delstaten Guerrero, mars 1973.

DE FATTIGAS PARTI

[Översättning Dick Emanuelsson]

"De Fattigas Parti och de Sociala Klassernas Kamp". David Cabañas föreläser.

Gerillarörelser i Mexiko, en bakgrund 

 

Det första embryot av den andra generationen av gerillarörelser såg ljuset den 23 september 1965. Då attackerades en militärkasern i länet Chihuahua, med gräns till Texas, USA.

I ljuset av den segerrika kubanska revolutionen, men kanske än mer efter blodbadet på hundratals studenter inför OS i Mexiko 1968, började flera strömningar i det mexikanska samhället att tala om den väpnade kampens möjligheter. En flora av väpnade underjordiska grupperingar poppade upp.

Det gemensamma med framväxten var fattigdomen och brotten mot de mänskliga rättigheterna och hur dessa brott förblivit ostraffade. Ett exempel är blodbadet mot studenterna den 2 oktober 1968 på torget Tres Culturas i huvudstaden. Enligt oberoende bedömare sköts 300 studenter ihjäl av armén och en paramilitär grupp ”Vita Brigaden”.

Delstaterna Guerrero, Oaxaca och Chiapas har också varit och är centrum för gerillaaktiviteter. Det är delstater med ett stort antal brott mot de mänskliga rättigheterna.

Av det 40-tal olika underjordiska och väpnade grupper som anses operera i varierande grad i Mexiko är EPR, EPRI och TDR-EP de främsta. Då är Zapatiströrelsen EZLN undantagen.

Sedan den 1 januari 1994, då världen häpnade inför upproret i delstaten Chiapas, i söder vid gränsen till Guatemala, har de mer än 5.000 gerillasoldaterna i EZLN inte avlossat sina gevär mot polis eller armé. Den sociala och politiska basen för denna gerilla är enorm och kan med lätthet mobilisera 40.000 personer i huvudsak indianer i Chiapas.

De tre olika strömningarna av EPR är tillsammans med zapatisterna de starkaste gerillaorganisationerna i Mexiko, sa Jorge Lofredo, samordnare vid centret för Dokumentation för de Väpnade Rörelserna i Mexiko, Cedema, till BBC den 18 januari 2013.

– De politiska-militära organisationerna befinner sig i en etapp av ackumulering av styrka utan att ge livstecken från sig. Det betyder att de undviker konfrontation om det inte är i självförsvar, fortsatte Lofredo.

Det var 2013.

I september 2014 försvann de 43 studenterna från den rurala lärarhögskolan i Ayotzinapa i händerna på polisen i staden Iguala, Guerrero. Stämningarna och uppmaningarna om att använda en kombination av alla slags kampformer, som inkluderar den väpnade, har sedan de dagarna hörts allt oftare.

Dick Emanuelsson 

Gerillasoldater från ERP har stannat en buss och håller ett politiskt möte med passagerarna.

Lista över kända gerillarörelser i Mexiko:
Brigada de Ajusticiamiento 2 de Diciembre
Brigada Popular Revolucionaria del Sur
Brigadas de Insurgencia Revolucionaria
Brigadas Populares de Liberación
Colectivo Revolucionario-Francisco Javier Mina
Comando Campesino Insurgente
Comando Jaramillista de la Región Oriente
Comando Jaramillista Morelense 23 de Mayo
Comando Magonista de Liberación
Comando Popular Clandestino
Comando Popular Revolucionario “La Patria es Primero”
Comando Revolucionario del Trabajo México Bárbaro
Comité Clandestino Revolucionario de los Pobres-Comando Justiciero 28 de Junio
Comité de Resistencia Popular “Viva Villa”
Convención Popular Insurgente
Coordinadora Guerrillera Nacional José María Morelos
Ejército Armado del Pueblo
Ejército Clandestino Indígena de Liberación Nacional
Ejército de Reconstrucción Regional
Ejército Justiciero del Pueblo Indefenso
Ejército Revolucionario del Pueblo Insurgente
Ejército Revolucionario del Sureste
Ejército Revolucionario Insurgente Popular
Ejército Socialista Insurgente
Ejército Villista de Liberación Nacional
Ejército Villista Revolucionario del Pueblo
Frente Armado para la Liberación de los Pueblos Marginados de Guerrero
Frente Insurgentes de Resistencia Popular
Fuerzas Armadas Revolucionarias del Pueblo
Liga Comunista 23 de Septiembre
Milicias Insurgentes-Ricardo Flores Magón
Movimiento Armado Revolucionario-Frente Revolucionario Patriótico Nacional
Movimiento de Resistencia de Atitalaquia
Movimiento Revolucionario Lucio Cabañas Barrientos
Organización Insurgente-1 de Mayo
Organización Revolucionaria 2 de Diciembre-Nueva Brigada Campesina de Ajusticiamiento
Organización Revolucionaria Armada del Pueblo de Oaxaca
Partido Democrático Popular Revolucionario-Ejército Popular Revolucionario
Partido Revolucionario Obrero Clandestino-Unión del Pueblo
Tendencia Democrática Revolucionaria-Ejército del Pueblo
Triple Alianza Guerrillera Indígena Nacional
Unión del Pueblo

Källa: http://www.fzln.org.mx/2009/10/01839-guerillas-en-mexico/